Egentligen har jag knappt någon rätt att kalla mig trött. För den lilla sover åtminstone 7-8 timmar i sträck per natt!
I morse var klockan runt 6 när hon vaknade och ville äta. Efter matningen brukar hon somna om, men inte idag.
I morse var klockan runt 6 när hon vaknade och ville äta. Efter matningen brukar hon somna om, men inte idag.
Jag och gubben turades om att gå upp och stoppa i nappen varje gång gnället ökade i styrka, men utan lyckat resultat.
Efter en kvart, kanske 20 minuter tittar ett litet piggt och vaket ansikte in genom sovrumsdörren:
"Går det inte bra mamma? Vill hon inte sova?"
Nej.. Hon tycker nog vi har sovit färdigt.
"Är du trött mamma? Gå och lägg dig du. Nu är det min tur."
Mini-mamma sätter sig på stolen vi har bredvid spjälsängen och börjar tala lugnande med sin lillasyster.
"Nej nej.. Inte vara ledsen. Nu ska vi sova."
När det inte hjälper börjar hon sjunga, den vaggvisa jag sjungit de 100-tals gånger då hon själv inte velat sova.
"Går det inte bra mamma? Vill hon inte sova?"
Nej.. Hon tycker nog vi har sovit färdigt.
"Är du trött mamma? Gå och lägg dig du. Nu är det min tur."
Mini-mamma sätter sig på stolen vi har bredvid spjälsängen och börjar tala lugnande med sin lillasyster.
"Nej nej.. Inte vara ledsen. Nu ska vi sova."
När det inte hjälper börjar hon sjunga, den vaggvisa jag sjungit de 100-tals gånger då hon själv inte velat sova.
https://www.youtube.com/watch?v=ll5NLWhduFY
"Sov mitt lilla hjärta, roligt i din bädd. Inte vara ängslig, inte vara rädd.."
Jag ligger ett par meter bort, med 1,5 ögon öppna och iakttar scenariot. Med tårar i ögonen inser jag att jag inte kan minnas när jag sjöng den för henne senast. Lovade därför mig själv att göra det så snart som möjligt.
I samma veva tänkte jag på tonen och orden hon hade valt när hon först hälsade oss på morgonen och insåg hur mycket jag känner igen dom. Det är tonen och ordvalen jag och sambon använder till varandra. Det var en stark påminnelse om hur mycket hon snappar upp, av hur vi beter oss, vad vi säger och gör. Hur vi pratar med och behandlar varandra och andra.
Om vi hela tiden låter tröttheten resultera i en irriterad ton: "Nä nu är det faktiskt din tur." "Ska jag behöva göra allt?" osv, så skulle det naturligtvis snart vara samma ton vi hör komma ifrån våra barn. Man ska alltid försöka ha en vänlig ton, men detta var en viktig påminnelse om varför.
Om vi hela tiden låter tröttheten resultera i en irriterad ton: "Nä nu är det faktiskt din tur." "Ska jag behöva göra allt?" osv, så skulle det naturligtvis snart vara samma ton vi hör komma ifrån våra barn. Man ska alltid försöka ha en vänlig ton, men detta var en viktig påminnelse om varför.
Självklart ryter jag åt henne när tålamodet tryter, självklart får hon anfall utav trots och gör ibland allt hon kan för att gå oss på nerverna. Jag är mänsklig, jag är mamma. Hon är mänsklig, hon är 3.
Självklart morrar jag åt sambon när han ska gå ut i garaget en timme och stannar 2. Jag är mänsklig, jag är mänsklig, jag är mänsklig..
Det handlar inte om att vara perfekt och säga rätt saker hela tiden, det klarar ingen.
Utan det handlar om att kunna hitta tillbaka till sin vänliga ton, erkänna att man gjorde fel. Säga förlåt, det var inte meningen och jag älskar dig. Helst utan att man hinner slösa onödigt lång tid på osämja.
Självklart morrar jag åt sambon när han ska gå ut i garaget en timme och stannar 2. Jag är mänsklig, jag är mänsklig, jag är mänsklig..
Det handlar inte om att vara perfekt och säga rätt saker hela tiden, det klarar ingen.
Utan det handlar om att kunna hitta tillbaka till sin vänliga ton, erkänna att man gjorde fel. Säga förlåt, det var inte meningen och jag älskar dig. Helst utan att man hinner slösa onödigt lång tid på osämja.
Så nu ska jag bita mig i tungan och vända mig mot mini-me som gungat och puttat på stolen jag sitter på medan jag skrivit detta, och tala om att jag älskar henne ;)