iminenkelhet.blogg.se

Det hela började med att jag fick barn..
Att bli mamma var för mig en stor ögonöppnare och en naturlig inkörsport till tankar om vad som verkligen är viktigt i livet, och hur jag ville att just mitt liv skulle se ut.
För vi är trots allt våra livshistoriers författare, hur frestande det än kan kännas att skylla på diverse omständigheter. Det är vi som skapar våra liv, genom de val vi gör varje dag.

När jag fick min dotter 2013 blev det allvar. Nu skulle jag inte bara skriva min egen historia, utan ha en avgörande roll i hur min dotter skulle se tillbaka på sin uppväxt.
Jag börjades således läsa, om hur man bäst tar hand om ett barns kropp och själ. Framförallt själen.

Jag läste om hur man stärker barnets självkänsla från tidig ålder, att lära dem ta ansvar, hur man som förälder får en nära relation till sitt barn..
Ett citat upprepades i olika former och fastnade hos mig:

"Spendera dubbelt så mycket tid och hälften så mycket pengar på dina barn."

Så, för mig var första beslutet att aldrig mer jobba heltid. Det skulle frigöra tid, och begränsa inkomsten. Precis som citatet uppmuntrade till.

Som egenföretagare var det inte svårt att utföra. Det var ju jag som bestämde mina arbetstider.
Detta innebar även, med god hjälp ifrån både mina föräldrar och svärföräldrar, att jag skulle slippa sätta tösen på förskola redan vid 1 års ålder. Det kunde få vänta.

Men mammaledigheten hade tagit en stor tugga i budgeten och året innan vi fick barn köpte vi en NY bil, i det syfte att det kändes säkrare att köra barn i en modern bil än de skruttiga bilar vi haft tidigare.
Både när det gällde tryggheten i att en ny bil fungerar i alla väder och tar oss fram, och även när det gäller alla nymodigheter som skyddar oss vid en olycka.

Så, tid hade jag tjänat, men istället var jag skuldsatt och detta fick mig naturligtvis att ifrågasätta mitt beslut.
Dessutom hade efterfrågan på mina tjänster ökat, så jag skulle utan problem kunnat jobba övertid utan att få slut på uppgifter.
Viljan att vara andra till lags, slogs med viljan att leva MITT liv.

Jag tog en titt på min dotter igen, påminde mig själv om mitt "varför", påmindes om hur lycklig min dotter blir när mamma kommer hem ifrån jobbet, och bestämde mig för att inte ge upp min dröm.

Så jag började läsa igen, söka information om något som kändes omöjligt att förverkliga:
Hur man skapar ett liv där man har både tid OCH pengar.

"Haha! Köp en trisslott." Tänker du kanske nu, och ja, för något år sedan hade jag hållit med dig. Vad trodde jag egentligen?

Men sakta men säkert började jag finna svar. På en fråga i taget.
Jag började läsa om självförsörjning, alltså en livsstil där man i största möjliga mån själv odlar sin mat och tillverkar det man behöver.

Bli inte avskräckt, för nu menar jag inte extremfallen som bor i en koja utan el och vatten och torkar rumpan med löv.
Jag vill ha el, och vatten.. OCH toalettpapper för den delen.
Men jag började bocka av punkter där jag faktiskt redan var självförsörjande!
Svamp.. Bär.. Fisk.. Älgkött.. Potatis, vissa grönsaker under sommarhalvåret osv.
Jag kommer berätta mer om detta senare.

För det var inte självförsörjning som skulle vara den avgörande lösningen i frågan om tid och pengar. Även om det var en bit på vägen när det gällde frågan om pengar.

Så, att arbeta mindre frigör tid men kostar pengar.
Självförsörjning frigör pengar men kostar tid.

Så vart fanns lösningen??

Jag började systematiskt leta efter andra tid och pengatjuvar i mitt liv.
Ett efter ett uppenbarade dom sig:
Städning/organisering, skärmtid, oförmågan att säga nej, energitjuvar i form av negativa människor..

Sakta men säkert började jag förstå vad svaret var.. Mindre!
Sätter man ordet "mindre" framför allt som stod i vägen för min dröm, så var svaret där.

Det var då jag snubblade över begreppet "minimalism".

Jag är nu ca 1 år in i min resa mot ett enklare liv, där den största inspirationskällan är minimalismen.
Denna bloggen kommer att handla om den resans med och motgångar. Misstag och lärdomar. Vinster och förluster.
Jag hoppas du vill följa med på resan, det MÅSTE finnas fler än jag som längtar efter ett enklare liv i en tid då alla känner någon som kraschat in i väggen, pga det jag skulle vilja kalla motsatsen till minimalism: Stress.