Jag har som sagt läst en hel del bloggar om både självförsörjning och minimalism..
Men har aldrig riktigt känt att bloggning är min grej. Har startat flera, som dött ganska snart.
Dock har jag nu läst på tillräckligt många ställen att bloggning är en mycket bra stöttepelare om man vill lyckas.
Att blogga är ett sätt att nå ut till likasinnade (och även få perspektiv ifrån oliktänkande)
Det är också ett sätt att kunna gå tillbaka och minnas misstag, samt att följa upp sina framsteg.
Så detta är några av mina tankar om denna blogg, jag vill träffa dig som också vill förenkla hela eller delar av ditt liv. Jag vill även kunna ta emot kritik och skepticism ifrån dig som tycker detta är fullkomligt vansinnigt, kanske kan vi lära av varann?
Och såhär i efterhand ångrar jag att jag inte började föra någon form utav dagbok när jag började denna resan för ett år sedan. Det är lätt att glömma hur långt man har kommit, när man bara ser vilka hinder som fortfarande finns på vägen mot målet. Jag hoppas med andra ord att bloggen ska hjälpa mig utvecklas, sätta ord på mina tankar och få ta del utav era reflektioner.
För glöm inte, att även om jag började för ett år sedan, så har jag bara börjat. Jag har aldrig trott på att ändra livsstil över en natt, det håller oftast inte och inte en enda minimalist jag stött på har uppmuntrat till detta.
Annars hade det ju varit smidigt att elda ner huset och helt enkelt börja om ifrån början? Eller?
Men har aldrig riktigt känt att bloggning är min grej. Har startat flera, som dött ganska snart.
Dock har jag nu läst på tillräckligt många ställen att bloggning är en mycket bra stöttepelare om man vill lyckas.
Att blogga är ett sätt att nå ut till likasinnade (och även få perspektiv ifrån oliktänkande)
Det är också ett sätt att kunna gå tillbaka och minnas misstag, samt att följa upp sina framsteg.
Så detta är några av mina tankar om denna blogg, jag vill träffa dig som också vill förenkla hela eller delar av ditt liv. Jag vill även kunna ta emot kritik och skepticism ifrån dig som tycker detta är fullkomligt vansinnigt, kanske kan vi lära av varann?
Och såhär i efterhand ångrar jag att jag inte började föra någon form utav dagbok när jag började denna resan för ett år sedan. Det är lätt att glömma hur långt man har kommit, när man bara ser vilka hinder som fortfarande finns på vägen mot målet. Jag hoppas med andra ord att bloggen ska hjälpa mig utvecklas, sätta ord på mina tankar och få ta del utav era reflektioner.
För glöm inte, att även om jag började för ett år sedan, så har jag bara börjat. Jag har aldrig trott på att ändra livsstil över en natt, det håller oftast inte och inte en enda minimalist jag stött på har uppmuntrat till detta.
Annars hade det ju varit smidigt att elda ner huset och helt enkelt börja om ifrån början? Eller?
Nej, enkelhet är inget man trollar fram ur tomma intet. Titta på de där munkarna i... Någonstans i Asien(?) som inte äger mer än kläderna de bär, en tekopp och en kniv att raka skallen med. Vet ni vad? Dom är lyckliga!
Och återigen, nej! Så långt har jag inte tänkt att gå.. Just därför måste denna förändring ske gradvis. En sak i taget, ett steg i taget, ett nej i taget. För jag tror att om jag rensar ut allt i mitt liv som inte gör mig någon nytta, och till slut bara har kvar de saker, aktiviteter och människor jag verkligen älskar och bryr mig om. Borde jag inte samtidigt få en klarare bild om vem jag är?
Jag tycker detta är otroligt spännande.. Därför tror jag att denna blogg kommer finnas så länge jag vill fortsätta denna resa.
