Träden fäller sina löv utan sorg, utan ångest och utan saknad. För träden vet att det snart skall växa nya friska löv på dess grenar. Är det inte vackert? Tänk om vi människor kunde känna samma tilltro till livets gång som naturen. Att våga släppa taget om något gammalt, för att ge plats till något nytt.
Det kan handla om en relation, ett köp som du ångrar, eller om att förlåta sig själv för ett misstag. Att flytta eller att byta karriär. För att gå vidare, måste man först våga släppa taget. Man måste skapa utrymme, ge plats åt det nya.
Trivialt nog var det min jordkällare som fick mig att börja fundera på dessa saker. För där hade jag stuvat undan och gömt flera misslyckanden som jag ännu inte förlåtit mig själv för.
Det var vinbärsgelé som inte stelnat, det var hemmagjord bostongurka som ingen kunde äta utan att grimasera.. Men inte kunde jag slänga dessa saker, dessa saker jag lagt så mycket arbete på? Eller?
Det var vinbärsgelé som inte stelnat, det var hemmagjord bostongurka som ingen kunde äta utan att grimasera.. Men inte kunde jag slänga dessa saker, dessa saker jag lagt så mycket arbete på? Eller?
Men på vilket sätt bidrog dessa burkar, fulla med mögel och misslyckande, till mitt välmående? Inte blev mitt samvete bättre utav att jag inte slängde dem. Istället stod de där, som en ständig påminnelse om mina misstag varje gång jag beträdde jordkällaren.
Ju mer jag funderade kring detta, desto mer kände jag att jag måste släppa taget.
Sagt och gjort, gummihandskar på och jag tömde burk efter burk i vasken.. Mögel och råttskit, det var ingen trevlig upplevelse. Men kan ni tänka er lättnaden när det var gjort?
Jag har efter detta misstaget inte plockat ett enda vinbär. Vad skulle det tjäna till? Jag ville inte riskera fler misslyckanden. Men, jag visste vad som stod längst ner i frysen. En stor burk med röda vinbär.
Upp på hästen igen, och jag bakade både vinbärskaka i långpanna och kokade ny gelé utav resten.
Ju mer jag funderade kring detta, desto mer kände jag att jag måste släppa taget.
Sagt och gjort, gummihandskar på och jag tömde burk efter burk i vasken.. Mögel och råttskit, det var ingen trevlig upplevelse. Men kan ni tänka er lättnaden när det var gjort?
Jag har efter detta misstaget inte plockat ett enda vinbär. Vad skulle det tjäna till? Jag ville inte riskera fler misslyckanden. Men, jag visste vad som stod längst ner i frysen. En stor burk med röda vinbär.
Upp på hästen igen, och jag bakade både vinbärskaka i långpanna och kokade ny gelé utav resten.
Vet ni vad? Kakan smakade gudomligt och gelén blev precis som jag ville ha den! Detta är något jag inte hade upplevt, om jag inte vågat förlåta mitt misstag och prova igen, om jag inte släppt taget om det gamla och gjort plats för det nya.
Vad har du i din jordkällare som ger dig en ständig påminnelse om ett dåligt val? Ett misstag? Dåligt samvete och ångest?
Är det inte dags att förlåta och gå vidare? Ge plats för livet. Du förtjänar det.
Är det inte dags att förlåta och gå vidare? Ge plats för livet. Du förtjänar det.